Nya recensioner

Philip Roths Indignation och Elin Boardys Mot ljuset.

Nu är det sommar

Eller man kan åtminstone läsa mitt mastodontreportage om en litterär arbetare i Svensk Bokhandels katalog Sommaren Böcker.

Teckna digitalprenumeration eller beställ ett ex.

Littfest

Bevakade Umeås Littfest i helgen och skrev åtta artiklar därifrån. Alla finns inte på nätet men här är tre som gör det:

Han tror inte på ondskan

Ett brev betyder så mycket

En kritisk röst från öst

Nyhetsberoende

SvB rapporterar från seminariet ”Jag älskar böcker” på ABF i Stockholm. Ledordet för dagen var samarbete – mellan små och stora förlag och mellan olika aktörer i branschen. Alla har ett intresse av att bokens och läsningens ställning stärks.

Sociala medier lyftes rutinmässigt fram som en ny och spännande möjlighet för mindre aktörer att nå ut till läsarna men tack och lov hördes även kritiska röster. Som Carl Hamilton, styrelseordförande i Piratförlaget, som menade att förlagen

från att ha odlat författare under lång tid och levt gott på backlistförsäljning, gått till att i dag vara helt beroende av nyheter, och har därigenom också blivit mycket mer sårbara.

– Bokbranschen har blivit en hit-business. Alla vet att tre av tio Hollywoodfilmer blir blockbusters, problemet är att man inte vet innan vilka som blir det, sa Carl Hamilton som förutser ökad konsolidering i bokbranschen och utslagning av små förlag.

Läs hela artikeln här.

Fanfiction

I helgen är det Littfest i Umeå. Jag ska bevaka festivalen för VK och Kuriren och ser särskilt fram emot torsdagens seminarium om fanfiction, ett ämne som tycks intressera allt fler litteraturvetare. På Littfest är det Malin Isaksson och Maria Lindgren Leavenworth från Umeå universitet som ska presentera sin forskning inom projektet Cyberekon: Fan fiction som litterär kommunikation.

Det kan vara lätt att dra för stora växlar på ny teknik och nya medier, men fanfiction erbjuder ett spännande material för den som vill studera läsarreception och amatörkritik. För vad är väl en omarbetning av ett känt litterärt verk om inte en slags kritik?

Ja, åtminstone i den bästa av världar. I verkligheten är kvaliteten ganska ojämn, och ska man tro en artikel i Literary Review of Canada är fanfiction för det mesta inte alls särskilt subversiv.

[T]he fact is that most of it lacks that critical element. It is in the nature of a fan to be an enthusiast, after all, not a critic, so fan fiction tends to fall directly within the derivative work category.

Som med litteratur i allmänhet, det vill säga.

En kortfattad och underhållande introduktion till ämnet fanfiction är kapitlet om Star Wars i Fredrik Strages Fans (2005).

Samma problem på andra sidan klotet

”We’ve been around for a long time and I don’t think we’ve ever been unaware that the best chance for independent bookstores to survive is to place a strong emphasis on social engagement in the community. In our case, this includes heavy representation at festivals and conferences, events outside the shop, as well as the country’s biggest in-store author event program.”

David Gaunt, på Gleebooks i Sydney, om hur den oberoende bokhandeln i Australien skall överleva. Hela artikeln i The Australian.

Döda författares sällskap

Författaren är död, skrev Roland Barthes i en berömd essä. Men ibland kan döden paradoxalt nog göra författaren mer levande än någonsin. Då är det fritt fram för förlag, journalister och gamla bekanta att bygga upp en mytbildning på alldeles egen hand, utan risk för att huvudpersonen dyker upp och raserar allting med en enda skeptisk blick.

I denna mytbildning tilldelas, som den honduranske författaren Horacio Castellanos Moya påpekar i en essä i lördagens DN (12/3-11), författarens ungdomsår en särskild tyngd, eftersom dessa rymmer det material kring vilket man konstruerar ett spektakulärt och stormigt livsöde. Att den som sedan i själva verket skrev böckerna ofta omgavs av ordnade och ganska prosaiska förhållanden – att skriva en bok tar ju framförallt tid och är utifrån sett en ganska stillsam tilldragelse – spelar mindre roll.

Det finns därför all anledning att förhålla sig kritisk till den industri som kan uppstå kring döda författare som Stieg Larsson, David Foster Wallace och Roberto Bolaño. Något som journalisten Sarah Weinman nyligen gjorde i ett blogginlägg och som Roberto Bolaños vän och kollega, Horacio Catsellanos Moya, gör i nämnda essä i DN (som ännu inte finns utlagd på nätet).

Författaren må vara död men legenden skrivs av andra.

Kunskap lönar sig

Åsa Kidelius på Sveriges mest lönsamma bokhandel (se även tidigare inlägg):

”Vi jobbar stenhårt med kunskap hos vår personal. Alla som jobbar hos oss har Svensk Bokhandels utgivningskataloger hemma och läser på. Sen avsätter vi tio minuter om dagen till att uppdatera oss: vi läser DN, Svenskan, vi tittar på tv:s morgonssoffor, Go’kväll, och någon har ansvar för att titta på Babel. Vi läser jättemycket och olika. Och vi är måna om att dela med oss vad vi har läst. Våra kunder vet att vi har kunskap.”

Källa: www.svb.se

Tuff (tuff) musik

DN:s Martin Nyström skriver om musiken i På spåret och önskar att man hade valt någonting mer spännande HC Lumbyes ”Jernbanegalopp” från 1846. För mycket Melodikrysset-faktor, enligt Nyström

Själv håller jag Villa-Lobos Bachianas Brasileiras No. 2: IV. Tocata som bästa tågmusik. (Hittar dessvärre inte min favoritinspelning på Spotify.)

Nicole Krauss om bokhandelns fördelar gentemot nätet

Bokhandeln är en av de saker som kanske inte kommer att finnas kvar i våra barns värld, skriver Nicole Krauss i en intressant och finstämd artikel om bokhandelns framtid (The New Republic).

Fast den borde få finnas kvar, tillägger hon strax. Nätet är, trots sin väldiga omfattning, ingen fullgod ersättare. Paradoxalt nog kan det istället inskränka våra synfält genom att hela tiden bekräfta de vi redan är – genom att spegla våra intressen och preferenser i hopp om att vi ska konsumera mer av samma.

It is a curious quality of the Internet that it can be composed of an unfathomable multitude and, at the same time, almost always deliver to the user the bits that feed her already-held interests and confirm her already-held beliefs. It points to a paradox that is, perhaps, one of the most critical of our time: To have access to everything may be to have nothing in particular.

Att gå in i en bokhandel medför alltid ett visst element av överraskning.

You go in meaning to buy Hemingway, but you end up with Homer instead. What you think you like or want is not always what you need. A bookstore search inspires serendipity and surprise.

Åtminstone ska det fungera så här i den bästa av bokhandlar, något som Mats Ahlström, bokhandlare i Djursholm, är inne på i en debattartikel i Svensk Bokhandel från i februari. Ahlström berättar där om den kvalitetskontroll han brukar köra på nya boklådor.

[M]in värdering av varje bokhandels kvalité är alltid kopplad till om jag upptäcker böcker som ”jag inte hade en aning om att de existerade”.

Man måste med andra ord övertyga kunderna om att man besitter en kunskap som är värd att betala för; att man har gjort ett aktivt och genomtänkt sortimentsurval, att man är kompetent nog att rekommendera rätt bok till rätt person, och att bokhandeln är en plats som stimulerar till möten och samtal. Kan man inte övertyga om detta finns det ingen anledning för kunden att inte söka sig till nätet.