Kritiserad

Fin recension i dagens Hbl av antologin Enkel biljett? som jag medverkar i.

Sylvia Plath på Spotify

Det finns säkert tusen anledningar till varför folk inte läser poesi. Men en viktig anledning tror jag är att man glömmer bort att läsa den högt. Det är ju först då som poesins klanger verkligen får ljuda; dessa assonanser, rim och pauser, interpunktioner och allitterationer.

För jag är övertygad om, att när man läser tyst för sig själv, då händer det att man inte läser alls. Man tittar på texten, visst, men man ser den inte. Läser man högt får man syn på texten, och kanske ännu mer så, när man hör någon läsa. Dikter som man trodde att man var bekant med, som man har läst i en bok, träder plötsligt fram i ett helt annat ljus.

Därför är det en glad överraskning att upptäcka att Spotify inte bara rymmer musik utan även poesinspelningar. T S Eliot, Ezra Pound, Walt Whitman, Emily Dickinson, Shakespeare, Gertrude Stein. Ja, det mesta är anglosaxiskt, precis som musiken, men ändå. Här kan man vaska fram ett guldkorn som Sylvia Plaths ”Mushrooms”, inläst av författaren själv. Man lyssnar och påminns om att lyriken har sitt ursprung i musiken och har fått sitt namn av ett instrument (lyran). Ja, är det någonstans som poesin ska finnas så är det just på Spotify. Det skulle vara roligt om fler förlag, även svenska, tyckte det.

Publicerad i VK den 17 september